Kenya och Sverige samarbetar för hållbara utemiljöer 

– Det vi gör är viktigt, både för att kunna lösa våra klimatproblem, men också för att förstå hur det vi gör lokalt påverkar globalt, säger projektledaren Pia Jonsson.
Projektet ”Act local, Think global” stöttas av Union to Union och drog igång 2019. Syftet är att stärka samarbetet mellan landskapsarkitekter inom Sveriges Arkitekter och Architectural Association of Kenya (AAK). 

Stärkt yrkesroll

Genom samarbetet och utbytet ska projektdeltagarna lära sig mer om likheter och skillnader mellan länderna vad gäller arbetsvillkor och jobbvardag och samtidigt öka kunskapen om kopplingen mellan yrkesroller, klimatkrisen och Agenda 2030. Förhoppningen är också att stärka professionen i Kenya liksom globalt. 

– Våra kenyanska kolleger behöver en starkare röst, säger Pia Jonsson, som också är landskapsarkitekt. Genom projektet har de fått ett större utrymme att prata om bredden av landskapsarkitektur för ett hållbart stadsbyggande.

Aktivt klimatarbete

Även om landskapsarkitekterna i Kenya inte har en lika etablerad yrkesidentitet eller kår som i Sverige, finns det enligt Pia Jonsson mycket som är gemensamt. Vilket framkommer inte minst av det växande intresset för projektet från svenska landskapsarkitekter.

– Det har varit jättekul att starta det här arbetet. Samarbetet handlar om det fackliga arbetet, om yrkesrollerna, om att jobba mot de globala målen och hur klimatförändringar påverkar oss både professionellt och privat. Det är väldigt intressant att utforska allt det här tillsammans. 

En del av projektet är att Sverige och Kenya ska samarrangera ”landskapsarkitekternas OS”, det vill säga International Federation of Landscape Architects (IFLA:s) årliga världskonferens, som är uppskjuten till 2023 på grund av covid-19-pandemin.  

Kenya breddar perspektivet

Förutom Sydafrika har inget annat afrikanskt land stått värd för arrangemanget och Afrika har inte heller varit särskilt väl representerat på kongressen – att delta kostar en hel del och att få visum är inte alltid så lätt. 

– På kongresserna pratar vi om klimatproblem och globala frågor, men oftast från ett västerländskt perspektiv, säger Pia Jonsson. En hel kontinent riskerar att bli utelämnad och det skapar en skev bild. Det är en av poängerna med att ha kongressen i två länder, varken landskap eller klimat har ju några gränser. 

Mer än piff

I mer än tio år har Pia Jonsson jobbat i Nairobi med olika svensk-kenyanska samarbetsprojekt. Hon märker att intresset för landskapsarkitektur ökar, liksom insikten att det handlar om mycket mer än att piffa,”beautification”. 

– I Kenya finns många duktiga landskapsarkitekter. Men trots att deras utbildning i mångt och mycket liknar vår får de sällan jobba med att utveckla städer och offentliga miljöer, samtidigt som en av de snabbaste urbaniseringarna pågår just här. Beslutsfattare behöver få en större förståelse för landskapsarkitekturen, vilket kongressen ska bidra till.

Hållbara städer målet

I Kenya är de flesta landskapsarkitekterna frilansande konsulter och jobbar ofta med att rita gröna gårdar och ytor vid hotell och bostäder, för att försköna miljöer.
– Men deras utbildning är inriktad på de större greppen och stadsutveckling. Landskapsarkitektur handlar om biologisk mångfald och ”grönstruktur” och om att bygga hållbara städer, som står emot naturkatastrofer.

Återvinner äldre metoder

Nairobi drabbas ofta av översvämningar utan att vara planerat för det, och i Kenya märks redan klimatförändringarna i landskapet, problem som projektet ska jobba med.
– Inom projektet har vi bland annat diskuterat lösningar som kan inspireras av ursprungsbefolkningars levnadssätt och lösningar, samtidigt som vi kan hitta inspiration från varandras länder kring hur natur och kultur kan samspela, säger Pia Jonsson. Allt det här handlar om landskapsarkitektur, att kunna tänka långsiktigt och skapa fungerande system för nutid och framtid. 

Text: Maja Aase